Sitter bänkad framför tv:n och Idol. Min röst går till Erik! Hoppas han tar hem det hela =)

Bara 5 kvar nu, har ni någon favorit??

Usch, morgonvecka och ruskväder. Inte konstigt att jag är trött. Men ska bara upp en tidig morgon till sen är det helg med en massa skoj inplanerat (som vanligt) =)
Ligger just nu och slöar i soffan, kollar lite på förkväll samt klickar runder på nätet efter bra bloggar och sidor.

Snart dax för träning... kommer kanske igång lite då. Lite ny energi, det kan behövas!

Wolksvagen har på många olika sätt förökt att få värlen lite renare och bättre. Kolla in denna videon så förstår ni vad jag menar.

Lite glädje till vardagssysslorna så blir de lite roligare, håller ni inte med??
Tyckte ni den var bra så kolla vidare på den HÄR och den HÄR
Sååå bra tycker jag!! =)

Idag kom de saker som jag beställt från WWF.
Ända sedan jag var liten så har mamma köpt pusslet från WWF, det är nya motiv för vart år och det har blivit lite av en samlar-grej. Nu när jag flyttat hemmifrån fortsätter jag med denna fina tradition. Har än så länge bara 2 stycken, men man ska ju börja någonstans :)

Hittade en passade och fin glöggkanna också. Eftersom mina andra är totalt värdelös så ska denna säker få känna av både sötman och alkoholen från glöggen mer än en gång detta året!

The wedding:

Her name is Katie Kirkpatrick, 21 yrs old. Next to her is her fiancé, Nick, 23.
This picture was taken prior to their wedding January 11th, 2005.
Katie has terminal cancer and spends hours in chemotherapy.
Here Nick awaits while she finishes one of the sessions...

Even in pain and dealing with her organs shutting down, with the help of morphine,
Katie took care of every single part of the wedding planning.
Her dress had to be adjusted several times due to Katie's constant weight loss.

An expected guest was her oxygen tank. Katie had to use it during the ceremony and reception.
The other couple in this picture is Nick's parents, very emotional with the wedding and to see their son marrying the girl he fell in love when he was an adolescent.

Katie, in a wheel chair listening to her husband and friends singing to her.

In the middle of the party, Katie had to rest for a bit and catch her breath.
The pain does not allow her to stand for long period of time.

Katie died 5 days after her wedding. To see a fragile woman dress as bride with a beautiful smile makes you think... happiness is always there within reach, no matter how long it lasts.....
lets enjoy life and don't live a complicated life. Life is too short.

Det är det finaste jag någonsin läst om, vilken tapper kvinna. Tårarna bara strömmar ner för mina kinder...

Idag var det dax igen att klippa lite på mitt hår. Fast att jag igentligen inte vill någonting annat än att låta det växa och bli långt igen så är det ändå skönt att få bort lite av det som är slitet och spretigt. 

Dessutom känns det nästan som en liten seger varje gång jag lämnar frisörsalongen, håret ser ju bättre och bättre ut för var gång. Det blir tjockare och ser friskare ut, bara det är ren lycka. Men det bästa av allt är att det är en bekräftelse på att jag mår bra och att för var gång jag lämnar salongen tar jag mig ett steg längre bort från sjukdomen.
Ibland räcker det med små saker för att glädjen ska bli enorm.

Kan verkligen inte sluta lyssna. E ju såå bra!!

Min eftermiddag har jag spenderat på Höganäs brukshundsklubb tillsammans med Emma. Eftersom vi båda två har vars en liten pomeranier lät vi dem busa av sig på appellplanen.

Tindra & Tindra sittande som små söta ljus ;)


Lite bus på A:et var ju ett måste.

Efter ett par timmar tillsammans med Emma åkte jag vidare hem till mina päron. Där har jag suttit och pratat i nära 7 timmar... ha ha. Så är det när man har mycket att tjöta om. Länge sedan vi sågs och hade därför mycket att ta igen.
Vi passade på att beställa hem lite söndagsmat när det blev middags time. Pizza för mami och papi men en hamburgaretallrik till mig =)

Yammi!

Ja, är det inte jag själv som tränar så är det Tindra som ska tränas. Ska alldeles strax fara ut till Höganäs brukshundsklubb, möta upp Emma och där ska vi träna våra små Tindror lite. =)

Den här fina bilden på Tindra har Veronica Löwgren tagit, duktigt va?!?

Idag kom lilla Bettan farandes i Röda Faran, vi möttes upp på konsum och inhandlade alla möjliga saker till bla en stadig middag och lite efterrätt.

Middagen avnjöts i soffan framför tv:n och gårdagens Idol.
Efterrätten avnjöts även denna i soffan framför gårdagens avsnitt av Idol fast i en mer nerhasad ställning. Jag är såå trött efter dagens aktiviteter att jag knappt kan hålla ögonen öppna längre..

Jag har fått ett par erbjudanden om att åka med till Ekebo och dansa ikväll men jag ska vara ärlig och säga att jag inte hade orkat stå upp ens, än mindre att dansa. Sängen nästa tror jag det blir för mig ;)

Btw... är inte marängswiss nått av det godaste man kan äta?!?
Det var i alla fall vad vår efterrätt bestod av ikväll...

... det var jag förtjänt av efter den makalösa matchen innan!

Vaknade i morse vid 10-tiden av att Tindra ville ut och kissa. Så det var bara att på med kläder och lyda. Dock smög jag ner i sängen direkt när jag kom in igen. Det blev en hård föregående kväll och kände att jag hade ett behov av att få sova lite mer.
Sagt och gjort... vaknade runt 12-13 tiden.. om jag ska vara ärlig så har jag ingentligen ingen aning om vad klockan var, men där i kring =)

Efter att ha fått sovit många góa timmar kände jag mig lite bättre, lite frukost på det och ett par alvedon så var jag som ny igen.

Klockan 14,30 samlades vårt lag för att gemensamt köra ner till Lund och spela match. En match som hade en ganska tråkigt start där vi förlorade två raka set. förvisso var vi inte jätte långt efter men Lund spelade bättre.

I tredje set startade var vi taggade till MAX, vi spelade bra och tog hem det. Än levde hoppet.
Nästa set fortsatte i ungefär samma stil. Vi hittade rytmen och tog poäng efter poäng tills dess att även det var vunnet.
2-2 i set, det skulle komma att bli avgörande i det femte och sista.

Något för övertaggade spelare i Helsingborg äntrade planen och vi tappade några första och vikiga bollar. Men vi lyckades ta oss samman och stå enade.
Jag som stod på serv positionen när poängställningen var 12-13 fick klartäcken av domaren att serva. Jag drämed iväg en bra serv som Lund inte alls kunde styra =)

Sista serven låg i mina händer, jag hade chansen att avgöra hela matchen... leda oss till vinst och därmed ha tre raka vunna matcher och noll förlorade så här långt in i serien.
Lunds publik försökte psyka och stressa mig genom att klappa i takt, men jag tvingade bort ljudet, fokuserade på bollen... Hörde klarsignalen från domaren och drämde iväg serven. Ännu en bra serv från min sida och Lund hade återigen svårt att få kontroll på den och innan den hann över på vår sida igen var den död... o där med vann VI!!!
*Lycka*

Seger känslan var total. En vikig och intesiv match spelade vi med nerverna mestadels under kontroll som sedan tog oss ända fram till vinst!
Bra jobbat tjejer! Stolt jag är över er!!

Igår var vi en hel bunt folk bjudna till min söta vän Ulrikas examensfest! Kalajset började kring 18 tiden med fördrinkar, mingel och tipspromenad.
Kvällen fortsatte med god mat, mycket dricka, snappsvisor, utmaningar, tävlingar och till sist dans. En historisk kväll i Ulrikas ära!

Än en gång Grattis honey till din fina examen! You made it!

Eftersom att bilder säger mer än ord så kör vi ett litet bildregn från igår, det vlir väl bra?!?  


Tror ni vi hade skoj? Så skoj så att det känns idag ska ni veta =)
Men det är bara att bita i det sura äpplet, byta om till träningskläder för om en kvart ska jag möta upp mina lagkamrater, vi åker tillsammans ner till Lund för att spela match.
Håll tummarna för oss!!

Det är bara torsdag kväll och jag har redan tagit helg. Känner att det ska bli mycket skönt att komma ifrån gruvan i mer än tre hela dagar. Vi skulle igentligen ha jobbat 4 timmar imorgon men eftersom jag ska på min väns examens fest så har jag tagit ledigt.

Morgon dagen är dock inte helt fri från saker som ska göras... har ett litet projekt som jag måste jalla med! Det är prio 1, sen har jag andra saker att ta itu med också men de får komma först efter det att jag är helt klar med mitt lilla projekt... Kan berätta mer om det senare i helgen om ni vill... =)

Nu får det nog bli sängen om jag ska orka upp imorgon och ta itu med de saker som jag pratade om. Natti, natti vännerna!

I gymnasiets alla tre år var det jag, Elisabeth och Lina som alltid höll ihop. Vi var den ultimata tjej-trion! Vi gjorde alltid en massa knas tillsammans... Sjöng (inte alltid så vackra sånger men dock), berättade dåliga historier, jävlades med lärarna, mös på håltimmarna, drack hembränt, festade och levde våra bästa år i livet helt enkelt.

Dessvärre splittrades trion strax efter gymnasiet. Jag och Elisabeth hade ingen chans att hålla kontakten med Lina eftersom hon inte höll kontakten tillbaka till oss... För att göra en lång historia kort så sårade vi varandra en massa hela tiden och det var nog bäst för allas partner att bryta upp.

Men jag kan idag ofta tänka på lilla Lina! Hon var en stor del av mitt liv under tre år och jag kan stundtals sakna henne massor. Funderar på att skicka ett sms till henne en dag och höra hur allt är... Kanske föreslå en fika? Prata ut om vad som verkligen hände... God vänskap växer inte på träd, och enligt mig är livet på tok för kort för att gå och grubbla över en sak som man faktiskt kan göra någonting åt. Har jag inte rätt?!?

Saknar dig vännen!!

Som tur är så har jag fortfarande min fina Elisabeth a.k.a Bettan a.k.a Engelbrekt kvar i mitt liv. Henne tänker jag då aldrig någonsin släppa!

Håller i dig hårt vännen!!

Nu är det gjort, jag har tagit vaccinet mot svininfluensan eller den "Nya influensan" som det egentligen heter.
Jag velade oehört mycket fram och tillbaka om jag skulle åka och ta den. Klockan ett idag bestämmde jag mig för att ja det skulle jag.

Åkte ner i hamnen till utsatt plats men när jag kom dit var det 100 meters kö... o då skojjar jag inte! Jag vände på klacken och åkte till jobb i stället. Det var kanske ödet som sa till mig att strunta i den...

Men när jag väl var på jobb gick jag här och funderade, ska jag eller ska jag inte? Pratade med chefen och for iväg....

Nu var där ingen kö alls, det var bara till att anmäla sig med en gång, ta trapporna upp till andra våningen, leta upp sektionen för Tågabors vårdcentral, sätta sig ner och få sprutan. Snabbt och lätt sen var det över.

Nu behöver jag inte gå och fundera över om jag ska ta den eller inte... Nu e det gjort! Nu kan jag ju gå och grubbla på om jag kommer få några bivärkningar eller ej... Det återstår och se...