Ett andra misslyckande försök...

Natten mellan lördag och söndag gjorde personalen på djursjukhuset ett andra försök att lägga tillbaka Tindras lilla höftkula tillbaka in i sin skål. Men efter ett tappert försök gav de upp när de insåg att kulan inte skulle kunna tvingas in en andra gång. Stället hade blivit uppsvullet och en del vätska hade bildats och de ville ta i så mycket så att de riskerade att dra i sönder någon annan del på henne. 

Jag fick samtalet om det misslyckade försöket 04.30 på söndag morgon. Eftersom det helt enkelt inte gick att få tillbaka höften på rätt ställe utvändigt beslutades det att operation nu var enda och sista utvägen för tösen. Men tyvärr kunde de inte operera under helgen så hon fick snällt vänta till måndag =(

Mitt hjärta rent av stannade, och jag chippade efter luft. Tror seriöst aldrig jag har blivit så ledsen och så upprörd över någonting tidigare. Tårarna stod som rena rama Niagarafallen ur ögon hålorna på mig.
Jag kunde verkligen inte behärska mig.

Tror att jag mest blev upprörd över det faktum att hon nu skulle behöva ligga ytterligare ett dygn utan att någonting hände. Jag menar, om jag är trött på den här väntan... vad är inte hon då?!?

Jag kunde inte mycket annat än att åka upp och spendera lite tid tillsammans med henne. Visa att jag finns och att hennes flock inte har uteslutit och lämnat henne.
Hon var mycket piggare än dagen innan. Direkt när hon såg mig blev hon jätte glad, kom fram och strök sig likt en katt längs mina ben.

Jag satt inne i ett rum med henne i famnen lite drygt en timme. Först var hon med och ville ha en massa klappar och kärlek sen tog nog tröttheten över och hon somnade likt dagen innan hårt och skönt i min famn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0