Stackars lilla Tindra.

Tindra befinner sig just nu på Djursjukhuset i Helsingborg. Hennes höftkula hoppade ur sin led i eftermiddags när hon misslyckades med att hoppa upp på den 1,5 dm tröskeln som går in till sovalkoven. Hon måste ha satsat ordentligt men missbedömt avståndet och därmed farit hårt in i tröskeln i stället för att landat uppe på. 

Åkte in till djursjukhuset på kvällen efter det att Ulrika (en kompis som är veterinär) kollat på henne.
På tre ben skuttade lilla Tindra in på mottagningen efter lite väntan.
Veterinären började med att kolla tempen på henne, ingen feber. Därefter lyssnade hon på hennes hjärta, lyssnade lite till och ytterligare lite till för att sedan berätta för mig att hon hörde ett blåsljud. Detta kom som en chock för mig då jag inte hade någon aning om det. Jag menar, det var ju inte länge sedan jag var och drog ut tänder på henne och då lyssnade de på hjärtat med. 

Veterinären vågade inte ge henne något lugnande (som behövdes för att kunna röntga höften) för ens hon hade gjort ett ultraljud på hennes hjärta. Aja, det var ju bara att bära in henne i nästa rum, raka bringan, sätta fast elektroder, spruta ner dem med sprit för att få dem att fungera för att sedan börja med ultraljudet.
Veterinären såg att hennes vänstra kammare inte slöt tätt. Med det menas att en liten mängd blod rinner tillbaka in i kammaren i stället för att pumpas ut i kroppen. Hjärtat får alltså jobba hårdare än normalt.

Dock såg det inte så farligt ut och hon bedömde att ett lugnande preparat kunde ges för att i sin tur kunna röntga höften.
Som vi befarade så hade höftkulan valt att lämna sin håla och ett ingrepp var nu nödvändigt.
Hon blev nedsövd och jag fick lämna bort en avdomnad liten Tindra i händerna på en helt okänd människa. Såå jobbigt! 

Efter över en timmes slitande och dragande i min lilla tjej hade de i alla fall äntligen fått kulan på rätt plats.
Så i skrivandets stund ligger hon på djursjukhuset och har förhoppningsvis vaknat upp ur sin narkos. Hoppas på att hon får mycket morfin för smärtan och många pussar för kärlekens skull. Men så liten och söt som hon är tror jag nog det!

Som jag har gråtit idag, det går liksom inte att hejda mig. Min lilla tjej har stått vi min sida när jag var som sjukast och hon betyder hela världen för mig. Älskar min lilla pälsboll så otroligt mycket ♥ Kan knappt vänta tills imorgon vid 13,00-tiden då jag får hämta hem henne.
Älskar dig Tindra!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0