Thailand!

Fredagen den 27 Januari 2012 började jag och mamma vår resa till Thailand.

Hon har alltid sagt att till Thailand vill hon åka till innan hon dör. O då mina föräldrar inte är mycket för att resa annars såg jag till att spara ihop pengar, planera, fixa, dona och överraska henne med en resa till just underbara Thailand.

Inför resan var mamma ganska nervös, hon har inte flugit sedan -79 så nerverna var på helspänn när vi anlände till flygplatsen ;) Resan gick dock helt smärtfritt. Inte nån stans det körde ihop sig så att vi kände att tiden rann iväg.



Väl framme på flygplatsen i Krabi blev vi hämtade av en förbeställd bil som tog oss raka vägen till hotellet.

Efter det att vi checkat in var vi bra möra i kroppen så några större utsvävningar orkade vi inte med. Vi tog oss dock en titt på det absolut närmaste området kring hotellet för att sedan svida om till badkläder och glida ner i poolen.

Idag har vi hunnit med att åka longtailbåt ut till Raily Beach, en 10 minuters båtresa till en jätte fin strand.

Där har vi legat och slappat större delen av dagen. Vi rörde nästintill bara på oss när tarmarna skrek efter pannkakor med banan och nutella eller när kroppen behövde svalkas av i vattnet med ett dopp.

Efter stranden svängde vi in om ett massageställe och njöt utav vars en helkroppsmassage.

Nu är vi tillbaka på hotellet efter en tur runt shoppingkvarteren, efter en god måltid och efter en äckligt blandad Long Island Ice Tea =(

Nu är klockan närmare halv tolv och mina ögon går nästintill i kors. Så nu blir det till att snusa kudden så vi är fit for fight imorgon och redo för nya tag!


Fler dåliga besked...

Hade en tid på djursjukhuset vid elva snåret idag för att ta bort Tindras stygn sedan operationen. Men vad jag trodde skulle bli ett snabbt och lätt återbesök förvandlades till ett nästintill tre timmar långt besök med fler dåliga nyheter...

Tindra har sedan hon var liten haft en mild defekt på sina knän. Ingenting som har varit en börda för henne men en liten defekt som gör att hennes knäskålar lätt kasar ur sin knäled och hamnar på sidan. Detta är ingenting hon har haft ont av eller någonting som vi har behövt göra någonting åt eftersom när detta händer fixar hon det lätt genom att bara fortsätta att gå, så glider knäskålen in på rätt plats igen.

Men nu efter hennes höftledsoperation har hon inte kunnat använda sitt ben som tidigare. Så när knäet gled ur sin position kunde hon heller inte få in den på plats själv igen.

Veterinären sa att vi lite hade i ett moment 22. Hon menade på att Tindra behöver ju sitt knä för att bli bra i sin höft men att lägga henne under kniven och behöva läka från ännu en operation var inte optimalt. 

Efter lite diskuterande fram och tillbaka kom vi i alla fall fram till att ge henne lite lustgas, försöka dra knäet på rätt plats igen för att sedan hålla allt tummar så hårt det bara går att det inte glider ur igen.

Efter all denna motgång som vi har haft HOPPAS jag nu verkligen att knäet stannar kvar i sin led, så att vi kan komma igång med rehabiliteringen för höften och att vi snart har en hel och kry hund igen.
Vill ju inget annat än att min lilla prinsessa blir frisk och att vi kan återgå till ett normat liv. Dvs med skogspromenader och lydnadsträning ute på apellplanen.

Examen och födelsedags fest, allt i ett.

Igår lördag styrde jag och Fredrik ner till Eslöv, det vankades nämligen examen/födelsedags-fest för Jessica och Glenn.


Bilresan ner var inte alls rolig. Fram till Landskrona gick allt bra men sen var det som någon hade bytt ut det Skånska icke så vintriga landskapet mot ett snötäckt och halt Norrlandslandskap. Vi kröp fram i en sakta hastighet, allt för att hålla bilen på vägen. På väg 17 mellan Landskrona till Eslöv körde vi nämligen förbi inte minde än 4 avåkningar, så ja det var riktigt halt.

Men fram kom vi och i ett enda stycke =) Så det var bara att bege oss bort till den stundande festen för lite partaj.
Kvällen bjöd på mat, gott sällskap och goda drinkar. Och när de äldre började packa ihop och bege sig hemåt ökades ljudvolymen på musiken och dansnerverna som ryckte i våra ben fick utlopp för sin kreativitet.


Jag hade en supertrevlig kväll, kanske fick jag i mig lite för mycket av den där starka drycken eller så blev det helt perfekt lagom ;) Hittade dock lite bilder på kameran idag som jag inte har så mycket minne av att dom togs, men aja... vad gör det :P Skönt att man kan bjuda på sig själv.
När spriten går in går vettet ut.

Han e hemma!

I veckan har jag varit hemma själv. Än en gång har jag fått vara gräsänka då Fredrik än en gång har varit iväg och jobbat i Stockholm.

Denna gången hade vi dock bestämt att jag skulle följa med upp, spendera hela helgen tillsammans. Träffa våra fina vänner, mysa och bara ta det lugnt och sen skulle jag ta tåget ner till skåne igen på tisdagen. Men efter att hans jobb hade klabbat till det hela så fick hela vår mysiga weekend ställas in och han fick själv köra upp där i tisdags =(


Jag hade sett fram emot vår Stockholms weekend så himla mycket, blev så jädrans besviken när jag fick det tråkiga beskedet om att det inte blev av.

Så, Fredrik har varit i storstaden nu några dagar och jag har fått vara hemma. Men idag kom han hem, så skönt!

Gillar inte när han är borta, trivs ju med att ha honom nära mig.

Ikväll "firar" vi hans hemkomst med lite fredagsmys. God middag, lite vin och sen bio - Hamilton. Spännande!


Hon är ÄNTLIGEN hemma!!!

Idag klockan 14 skulle jag vara på djursjukhuset för att hämta min lilla stompa. Trots den saftiga räkningen som jag fick betala i kassan satt jag som ett litet barn på julafton och väntade på julklapparna. Men i mitt ställe satt jag i väntrummen på djursjukhuset och väntade på min söta och efterlängtade lilla skrutt.

Minuterna kände som timmar men snart kom en djurvårdare ut med henne. Mitt hjärta lättade och äntligen befann hon sig där hon skulle.

Fick pratat med både veterinären och med en sjukgymnast innan jag åkte hem. Fick en massa information, råd och övningar som jag ska efterfölja.

Jag nästan skuttade ut ur byggnaderna med tösen under armen. Som jag längtat efter denna dagen, denna helgen har utan tvekan varit den längsta helgen i mitt liv.

Men nu är hon hemma och ingen är lyckligare än jag!!!
Välkommen hem hjärtat!

Måndag och operation

Ja jag vet att jag är en dag sen med att uppdatera men det får ni stå ut med ;)

I alla fall, igår ringde veterinären mig morgonen för att berätta och gå igenom hur vida den kommande operationen på Tindras höft skulle se ut. Hon berättade att höftkulan skulle skalas ned men att hennes kropp skulle kompensera det med att själv bilda lite brosk samt att muskler och leder med hjälp av rehab och träning skulle vara staka nog till att bära upp henne.

Efter samtalet med veterinären var det bara för mig att hålla tummarna samt vakta telefonen för inväntan på nästa samtal som skulle ge mig beskedet om hur vida operationen hade lyckats eller inte.

Strax innan lunch kom samtalet som jag väntat på, operationen hade gått utmärkt! Hon hade dessutom legat helt stabilt under narkosen och hon hade vaknat upp precis som hon skulle.
En sten lättade från mitt hjärta och helt plötsligt kände jag att jag kunde andas hela och djupa andetag igen.

Jag åkte självklart upp och träffade henne en runda på kvällen. Denna dagen möttes jag dock av en trött och lite omtumlad liten Tindra. Hennes ögon var inte alls lika pigga och glada som dagen innan. Men det var väl helt förståligt, jag hade också varit trött och dåsig om jag hade varit med om det som hon varit.
Satt bara med henne i min famn och mös. Pussade henne i pannan och snusade henne i nacken tills det att djurvårdaren var tvungen att hämta henne för att få medicin och ett mål mat.

Ett andra misslyckande försök...

Natten mellan lördag och söndag gjorde personalen på djursjukhuset ett andra försök att lägga tillbaka Tindras lilla höftkula tillbaka in i sin skål. Men efter ett tappert försök gav de upp när de insåg att kulan inte skulle kunna tvingas in en andra gång. Stället hade blivit uppsvullet och en del vätska hade bildats och de ville ta i så mycket så att de riskerade att dra i sönder någon annan del på henne. 

Jag fick samtalet om det misslyckade försöket 04.30 på söndag morgon. Eftersom det helt enkelt inte gick att få tillbaka höften på rätt ställe utvändigt beslutades det att operation nu var enda och sista utvägen för tösen. Men tyvärr kunde de inte operera under helgen så hon fick snällt vänta till måndag =(

Mitt hjärta rent av stannade, och jag chippade efter luft. Tror seriöst aldrig jag har blivit så ledsen och så upprörd över någonting tidigare. Tårarna stod som rena rama Niagarafallen ur ögon hålorna på mig.
Jag kunde verkligen inte behärska mig.

Tror att jag mest blev upprörd över det faktum att hon nu skulle behöva ligga ytterligare ett dygn utan att någonting hände. Jag menar, om jag är trött på den här väntan... vad är inte hon då?!?

Jag kunde inte mycket annat än att åka upp och spendera lite tid tillsammans med henne. Visa att jag finns och att hennes flock inte har uteslutit och lämnat henne.
Hon var mycket piggare än dagen innan. Direkt när hon såg mig blev hon jätte glad, kom fram och strök sig likt en katt längs mina ben.

Jag satt inne i ett rum med henne i famnen lite drygt en timme. Först var hon med och ville ha en massa klappar och kärlek sen tog nog tröttheten över och hon somnade likt dagen innan hårt och skönt i min famn.

Den här eviga väntan...

Äntligen började klockan närma sig 13.00 idag och jag var på väg upp till djursjukhuset för att hämta min lilla skrutt. Men i samma veva som jag var på väg in ringde de mig och meddelade den tråkiga nyheten att höftkulan hade hoppat ur sitt läge igen =(

Den bra nyheten var att allt hade sett jätte bra ut på morgonen då de hade tagit nya röntgenbilder. De trodde att saken var ur värden tills hon blev rastad och lyckades krångla sig ut bandaget.
Tydligen är det mycket svårt att bandagera en så liten hund. Där finns liksom inte så mycket att vira om. Veterinären trodde att bandaget hade börjat glida och att hon på något sätt fått ut tassen, satt ner den i marken och vips så hade höftkulan lämnat sin håla igen.

Så där var inte mycket att göra mer än att lämna kvar henne igen för vidare behandling.
Jag fick i alla fall träffa henne. Satt med henne i famnen i 2.5 timmar innan jag hade hjärta nog att lämna iväg henne igen. Asså jag mår så sjukt dåligt över der här. Vill bara att hon ska få höften på plats igen, komma hem och börja läka. Mitt hjärta krossas vid bara tanken om att hon ska ligga på djursjukhuset utan folk omkring sig som hon känner. 

Jag har så ont i mitt huvud efter allt gråtande men det är ändå ingenting i jämförelse med hur mitt hjärta känner sig.
Jag bara sitter och väntar på att telefonen skall ringa där de säger att de har fått höften på plats, att allt ser bra ut och att jag kan få komma och hämta henne.
Snälla, ring och ge mig det beskedet NU!


Kan inte sova

Sitter uppe och tänker på min lilla tjej. Vet att hon hade det bättre på djursjukhuset där hon kan få en massa morfin än hemma där den ända smärtlindringen är kärlek, men jag saknar henne. Saknar att se och höra hennes små andetag och jag saknar hennes blöta lilla nos. Men framförallt saknar jag hennes närhet och trygghet. Eftersom att jag inte kan se eller höra henne vet jag inte heller hur hon mår. 
Jag antar att det tar väl om henne men jag vet ju faktiskt inte med all säkerhet att hon e ok, om ni förstår vad jag menar.

Har roat mig med att göra en header till bloggen (allt för att försöka dra tankarna till någonting annat) för att fördiva tiden då jag inte kan sova.
Ser ni den inte så är det bara till att uppdatera sidan så kommer den fram ska ni se ;)

Stackars lilla Tindra.

Tindra befinner sig just nu på Djursjukhuset i Helsingborg. Hennes höftkula hoppade ur sin led i eftermiddags när hon misslyckades med att hoppa upp på den 1,5 dm tröskeln som går in till sovalkoven. Hon måste ha satsat ordentligt men missbedömt avståndet och därmed farit hårt in i tröskeln i stället för att landat uppe på. 

Åkte in till djursjukhuset på kvällen efter det att Ulrika (en kompis som är veterinär) kollat på henne.
På tre ben skuttade lilla Tindra in på mottagningen efter lite väntan.
Veterinären började med att kolla tempen på henne, ingen feber. Därefter lyssnade hon på hennes hjärta, lyssnade lite till och ytterligare lite till för att sedan berätta för mig att hon hörde ett blåsljud. Detta kom som en chock för mig då jag inte hade någon aning om det. Jag menar, det var ju inte länge sedan jag var och drog ut tänder på henne och då lyssnade de på hjärtat med. 

Veterinären vågade inte ge henne något lugnande (som behövdes för att kunna röntga höften) för ens hon hade gjort ett ultraljud på hennes hjärta. Aja, det var ju bara att bära in henne i nästa rum, raka bringan, sätta fast elektroder, spruta ner dem med sprit för att få dem att fungera för att sedan börja med ultraljudet.
Veterinären såg att hennes vänstra kammare inte slöt tätt. Med det menas att en liten mängd blod rinner tillbaka in i kammaren i stället för att pumpas ut i kroppen. Hjärtat får alltså jobba hårdare än normalt.

Dock såg det inte så farligt ut och hon bedömde att ett lugnande preparat kunde ges för att i sin tur kunna röntga höften.
Som vi befarade så hade höftkulan valt att lämna sin håla och ett ingrepp var nu nödvändigt.
Hon blev nedsövd och jag fick lämna bort en avdomnad liten Tindra i händerna på en helt okänd människa. Såå jobbigt! 

Efter över en timmes slitande och dragande i min lilla tjej hade de i alla fall äntligen fått kulan på rätt plats.
Så i skrivandets stund ligger hon på djursjukhuset och har förhoppningsvis vaknat upp ur sin narkos. Hoppas på att hon får mycket morfin för smärtan och många pussar för kärlekens skull. Men så liten och söt som hon är tror jag nog det!

Som jag har gråtit idag, det går liksom inte att hejda mig. Min lilla tjej har stått vi min sida när jag var som sjukast och hon betyder hela världen för mig. Älskar min lilla pälsboll så otroligt mycket ♥ Kan knappt vänta tills imorgon vid 13,00-tiden då jag får hämta hem henne.
Älskar dig Tindra!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Pris för Bästa Dotter?

För lite drygt ett år sedan överraskade jag min Pappa med en fotbollsresa till England. Nu när jag lyckats spara ihopa en omgång pengar till var det dags att överraska lilla mamma med en resa för henne.

Mamma har alltid velat åka till Thailand, så självklart kommer jag som den lilla goda fen, vispar runder med mitt trollspö och tar med henne dit!

Fredagen den 27:e lyfter planet och under 8 härliga dagar kommer vi få njuta av sol, bad, drinkar, heta stränder och massage i överflöd.
En resa där tanken är att rejält skämma bort både henne och mig. Längtar så enda in i vassen nu!

Bebis ♥

Träffade fina lilla Maria här om veckan, har inte träffat henne sedan sent i sommras. Då var hon rund och gó, nu var magen utbytt mot en liten Lea.

Förr kunder jag inte stå ut med bebisar, tycket dom var små räliga, drägglande kryp. Men med åren har barn växt hos mig. Antar att det är naturens narturliga gång.

Snart kanske jag sitter där med en egen bebis i famnen, vem vet? Aja, för tillfället nöjer jag mig i alla fall med att låna en och annan. En egen får vänta ;)


Nyår 2011-2012

Slutet gott allting gott, eller hur är det man säger? ;)

Då var alltså 2011 slut och ett helt år har rusat förbi i all världens fart.
Trots enorm fart har jag hunnit få va med om mycket. Det bästa av allt är ändå min kära sambo som uppenbarade sig under 2011.

Nyår spenderades i goda vänners lag nere i Eslöv.
Maggan och Alex, värdarna för kvällen hade kokat ihop en god tre rätters innehållande vitlöksbröd till förrätt, marinerad kycklingfilé med potatistårta innehållande fetaost samt fikonmarmelad till huvudrätt. Efterrätten bestod av hallonpanacotta.

Jag har tyvärr inte jätte många bilder att bjuda på ifrån kvällen. Jag fick nämligen en ny kamera utav Fredrik i julklapp och har inte än fattat mig på alla inställningar så hälften av bilderna från kvällen är tyvärr inte brukbara. Men här kommer iaf en på oss vid middagsbordet.
Kvällen fortlöpte med god dricka, shottar, dans och prat. Det var tom så att Emma gillade drickan lite för mycket denna kväll och fick en formsvacka ett tag. Måste verkligen lära mig att dricka saktare, e ju så hejalös ibland. Oh, när man inte festar var och varannan helg så är kroppen heller inte riktigt med.
Aja, nån timmes tillnyktring efter att jag kört lastbil ett tag så var jag på bena och partyhumör igen =)
Jag missade iaf inte tolvslaget, det spenderades i armarna på min älskling medan fyrverkerierna tjöt runt huvudena på oss.
Slutet gott, allting gott!
2011 är ett år jag kommer minnas länge ♥

RSS 2.0