Something new!

Mamma och pappa har gjort det igen, men denna gången har de slagit på STORT!

Ja de har självklart skaffat en ny husvagn, vad annars liksom ;)
Tror jag och mamma kom fram till att detta var vagn nr 8 i raden, men denna vagnen är inte vilken vagn som helst... nä det är en splirrans, splonkans ny vagn. Och inte vilken ny vagn som helst heller, en lyxig Cabby Caienna har de slagit till med.

Jag är så grymt glad för mina föräldrars skull. Jag ser verkligen lyckan i deras ögon nu när vagnen äntligen är i deras ägo. En känsa av lycka som är svår att beskriva men ack så underbar!

Skulle dock varit intressant och vetat vad ni tycker om husvagnar?!?
Är det den totala Svensson-faktorn som endast äldre och pensionärer borde ägna sig åt eller finns det rum för yngre på Sveriges finaste campingar? Lägg en kommentar, jag vill veta vad just DU tycker!!

Här kommer självklart bilder på skönheten! Enjoy!!

Utsidan (med den gamle vagnen i bakgrunden)

Soffgruppen precis till höger om ingången.

Till vänster om ingången finns plats för tv och därefter uppenbarar sig den stora kylen, frysen och mikrovågsugnen.

Sovavdelningen hittar vi i bortre änden.

Säng och kök skärmas av med en lyxig "bardisk"

Köket som finns mitt i vagnen har fläkt, ugn och till och med grill.
Toaletten med uppvärmd handdukstork och vattenfalls kran ligger i anslutning till sovavdelningen.

Visst är vagnen fin!?!

Vem säger att lyx inte kan komma i liten förpackning :D


En annorlunda midsommar...

Ibland blir saker och ting inte alltid som man tänkt sig...

Midsommarafton började för min del med att jag slutade jobba 07,00 på morgonen. Snabbt och lätt småsprang jag raka vägen hem i säng för att få några välbehövliga timmars sömn innan små grodorna och snappsen kunde ta vid.

Vid 15,00-snåret var vi på plats i Svalöv, hos Sandén och Johanna för att fira 2011:s midsommar.
För oss tjejer började dagen på en filt i gräsen, en cider i handen samtidigt som årets midsommarkrnas skulle bindas.
Som den tönt och perfektionist jag är tog det mig flera timmar innan jag var någerlunda nöjd med kransen. Lite roligt så här i efterhand när man tänker tillbaka på hur mycket tid man egentligen lägger ner på en sketen krans som dagen efter (eller under kvällen) ändå bara åker i soporna. Aja, det hör ju liskom till ;)

När kransarna satt på huvudena var det dax att leka lite lekar, tjejerna mot killarna... Vad annars :P
Det spelade ingen roll i vilken gren vi än ställde upp i så bankade vi skiten ur killarna. De var inget vidare på att spela kubb, inte heller hoppa säck eller balansera potatis på sked. Girl-power to the people säger jag bara!!!

Med något hängande läppar och med en massa bortförklaringar från förlorarna satte vi oss iaf så småningom till bords för att sjunga snappsvisor och avnjuta midsommarsillen.

Kvällen nalkades efter middag och jordgubbar. Borden röjdes undan och dansgolvet uppenbarade sig.
Så här långt hade midsommarafton 2011 varit ungefär som mina tidigare midsommrar. Dvs roliga, trevliga och med mycket skoj och skratt. Men nån stans runt 01,00 på natten hände nått med mig. Spriten slog på och jag mådde inte alls bra.... Jag drog mig undan, vandrade ut på stycket precis bredvid huset för att kunna kräkas i fred om det nu skulle behövas.

Och visst behövdes det, likt en fjortis på sin första fylla satt jag i styckeskanten och skakade av kyla och frossa omvartannat, samtidigt som jag fick smaka om kvällsmaten en gång till.
Tidsuppfattningen måste jag ha lämnat på festen för tydligen hade halva styrkan blivit oroliga och letat efter mig med ficklampor och hökögon ett bra tag innan jag åter blev funnen.

Med en stöttpelare under vardera arm lyckades jag lite nätt och jämt vandra från stycket och in på toaletten där kvällsmaten fortsatte att komma upp.

Det finns en hel del märkliga saker med den här kvällen, saker som jag inte kan sätta fingret på. Det första är tanken på hur jag kunde bli så dålig med tanke på den relativt lilla mängden alkohol jag förtärde dvs, tre cider, en liten flaska hallansfläder snapps och två glas rosé vin... Hur i hellskotta kunde jag ens bli full?!?

Den andra saken som jag reflekterade över redan under samma natt var den att huvudet fungerade, ja helt normat kanske är att ta i men iaf helt ok... Men medans kroppen bara slutade att fungera. Det var vid flera tillfällen som jag påpekade detta till folket omkring mig då jag knappt ens kunde stå på bena...

Jag minns vartenda liten detalj från hela kvällen så minnet och huvudet var där inget fel på. Kroppen la dock helt och hållet av, jätte skrämmande!
Till saken hör också till att detta endast var tredje gången i mitt liv som jag spyr från alkohol, dvs inget ämne jag är någon expert på...

Vad som hände den kvällen har jag ingen aning om och jag kommer förmodligen inte heller att få reda på det. Kanske var det bristen på sömn, för lite mat eller kanske förkylningen sedan veckan innan som höll sig kvar i kroppen... eller så var det helt enkelt någonting helt annat.

Hur som helst, jag hade en jätte trevlig midsommar fram tills 01,00-tiden.. tiden   därefter hade jag nog gärna bytat ut mot någonting trevligare men jag lever lite på kommentaren Johanna sa "Nu är du invigd och välkommen in i gänget"

Så trots omstänigheterna måste jag säga att midsommar ändå blev bra. Jag har dock lärt mig att det spelar ingen roll hur mycket kontroll man än tycks ha, allting kan snabbt vända om och bli till det man minst anar.
 
Tack Johanna och Sandén för en trevlig midsommar. Nästa år lovar jag att uppföra mig bättre och inte gödsla era rabatter, dvs om jag ens blir bjuden till nästa år :P
TACK!!!


Tindra, världens badkruka ;)

Idag kom min finaste vän Elisabeth på besök till Helsing-håla. Jag mötte upp henne på knutpunkten där hon kom med tåget, slängde in henne och Tindras vän Anton i bilen. Styrde sedan kosan ut mott Råå och dess hundbad.

Anton verkligen älskar vatten, han skuttar ut som om det var det lättaste här i världen. Tindra därimot, står lite avvaktande på stranden och kollar in alla andra som badar. Det är inte för ens man lockar med godis som hon tar några stapplande steg ut i vattnet, så sööt!

Försöker att lära henne att tycka om vatten, det e ju perfekt att kunna svalka av henne nu på sommaren och när värmen slår till. Sakta men säkert vänjer hon sig. Övning ger färdighet som man brukar säga :D


*Bästis*
När jag ser en strand bild på oss gumman längtar jag bara tillbaka till Bulgarien och Kreta. Två semestrar jag länge kommer minnas, häääärligt!
Nån gång får vi se till att dra med våra män på en sol/bad/slappe/fest-resa... Kanske nästa sommar?!? ;)


Tar en välbehövlig power walk i skogen med...

img_7482 (MMS)

Tar en välbehövlig power walk i skogen med Tindra idag. Känns bra att röra på sig igen efter en vecka sjuk hemma i soffan.


Tiden bara rusar fram

Tiden springer iväg, jag är fullt upptagen med att leva livet att jag inte hinner skriva om det ;)

Vad har då hänt sedan sistens, joo vi har firat ♥:ats 26:e födelsedag. 13 personer i en etta, ja vill man så kan man :D

Stranden är ett givet val när sommaren nu äntligen är här. Både lite volleyboll har vi hunnit med men vi har även åkt till Råå hundbad och försökt få Tindra att gilla vatten. En långsam process men som går framåt, allt handlar bara om en positiv inställning och att man har skinka med som lockbete :P

Sist men inte minst har jag sett till att njuta av sena sommarkvällar på Hampans uteservering. Denna gången tillsammans med väldens finaste Edwina!


Kajakpaddling

Förra helgen gjorde jag någonting jag inte gjort förut... Jag lät mig övertalas till att paddla kajak =)

Jag, Fredrik och två av hans kompisar hade planerat in en paddlingstur med övernattning. Jag och Fredrik paddlade kajak medan Glenn och Jessica hyrde en kanot.

Fredag morgon efter Kristihimelfärdsdag gjorde vi oss redo genom att packa kajakerna och kanoten fulla med grejor som skulle med på turen, för att sedan kliva i och påbörja paddlingsturen.

Paddlingen ägde rum i Rönneå med start vid Stockamöllan.

Vi startade omkring 09.00 på morgonen och vädret var alldeles perfekt, solen den sken och vinden höll sig helt och hållet borta. Vi kunde inte ha önskat oss någonting bättre. 
Vilken frihetskänsla det var att låta kajaken breda ut sig i det stilla vattnet med den höga vasskanten strax intill sig. Alla synintryck och dofter förstärktes när man var så nära naturen och därmed spred sig en skön känsla ut i vart enda liten cell i hela kroppen.

Det flög mängder med trollsländor omkring en, alla dessa vackra små skapelser bidrog till att känslan om att befinna sig i en saga förstärktes.

Efter några timmars paddlande var det dax att gå i land för att laga lite lunch.

Som dom två skogsmullar Glenn och Fredrik är så packades stormköken och all annan utrustning fram för att kunna tillbereda en underbart god pasta carbonara ute i skogen.

Paddlingen fortatte några timmar till genom forsar, stockar och stenar. Så här med facit i hand gick det hur bra som helst under hela paddlingen men det var några gånger som pulsen nådde maxhastighet och hjärtat försökte tränga sig ur bröstkorgen. Men lite spänning kryddar bara tillvaron ;)

Jag vet inte riktig vad klockan var när vi anlände till slutmålet för dagen men närmare kvällen var hon. Vi kom fram till ett litet läger med två vindskydd där det ena var upptaget av några danskar medan det andra bara stor gapandes tomt och väntade på oss =)

Jessica och Glenn valde dock att inte dela vindskydd med oss eftersom att Jessica harar små-kryp. Tält var alltså ett bättre alternativ för henne.

Tältet smackade hon och jag upp medan våra herrar fixade med att hugga ved.

Kvällen till ära grillade vi och åt en utsökt middag och till efterrätt dukades ost/kex-bordet upp. Vi satt och snackade i vindskyddet tills kvällen övergick till natt och tills det var dax att krypa in i sovsäcken.

Morgon dag två väcktes man av den här fridfulla synen, ennu en dag med perfekt väder. Inte helt fy skam!  

Lägret skulle packas ihop men innan dess skulle det ätas frukost. Nybakade scones bjöd Fredrik på.

Paddlingen fortsatte likt dagen innan med lungt vatten varvat med forsar. Även denna dagen fick vi bevittna att hjärtat fanns på plats i våra bröstkorgar ;) En del forsar var rätt så strida och man fick kämpa för att hålla rätt kurs. Vid två olika tillfällen lyckades jag "fastna" med nosen och kajaken var på väg att vända helt om, dvs köra med ändan först... Men men en rejäl skvätt av "jävlar enamma" lyckades jag båda gångerna styra upp kajaken och fortsätta paddlingen med nosen först.
Inte en enda gång vurpade någon utav oss, två dagars paddling utan ofrivilligt badande det gillas :D

Dock var alla nära minst en gång var, ha ha!

En två-dagars paddlinsgtur jag aldrig kommer att glömma, ett roligt minne tillsammans med ett underbart gäng!

Emma är helt klart nöjd!!

♥♥♥


RSS 2.0