Spänningen stiger

Shit vad det inte händer mycket här på bloggen. Skärpning Emma! Har sagt det förr och men jag säger det igen. Måste varva ner och hinna med och leva mitt liv och inte bara rusa igenom det.

I alla fall.. I söndags var jag och några tjejer och kollade när HIF spöade skiten ur Åtvidaberg. En bra match med väldigt lite spänning. Skönt det för min mage hade inte pallat med en super nervig match när det nu är så mycket som står på spel.

Orkar inte återspegla matchen som ett referat. Det känns lite töntigt nu när det är flera dagar sedan den spelades. Men i vilket fall som helst vann de med 3-0 och än är inte Allsvenskan avgjord än.

Vem ska ta hem segertiteln, HIF eller MFF?? Vad tror ni?



Liten möter mindre

Igår fick för mig att gå och hälsa på senaste tillskottet i familjen, oh ja.. hennes föräldrar också ;)
Skönheten själv låg och sov när jag kom, vackert, tyst och fridfullt i pappas famn.

Tindra som var med igår fattade nog aldrig vad en bebis egentligen var. Det enda hon fattade var att uppmärksamheten från mig till henne försvann och övergick i stället till Elicia. Så fort jag pratade med Elicia skulle Tindra vara med, tittade jag då inte på henne skällde hon för att visa sin existens... Hundar alltså, de är precis som små bebisar de med ;)

När Elicia vaknade strax innan vi skulle gå fick Tindra kolla in läget. Hon luktade och slickade henne allt vad hon förmådde. En roligt liten sak det där säg :D
Skönt o se att det gåt så bra med Tindra, snällar hund får man leta efter ♥
♥Puss puss♥

Fredagen kanske inte blev precis vad jag hade hoppats på.

Lite senare än vanligt anlände jag till Idrottens Hus i fredags för att kolla innebandy. Precis när jag är redo till att gå in i hallen blir det världens jubel inifrån och jag förstår genast att FCH just har gjort mål. 1-1 står det när jag kommer in. 

Det tar inte lång tid efter första FCH-målet att bli ett andra. Denna gången är det Marcus Gullstrand som står precis rätt placerad mitt framför Balrogs kasse och styr in en fin passning från Daniel Johnsson därmed står det 2-1.
Dock visar Balrog att de inte är redo att släppa hemmalaget till seger än utan kör på, aggressivt och framåt. Ett spelsätt som både ger utdelning i mål men också till ett blodbad över Juha Kivilehtos panna.
Perioden slutar 3-3 efter ytterligare ett mål av Marcus Gullstrand.

Period två är rena rama hyllningsperioden till svensk innebandy. FCH spelar som gudar! Just så här hade man hoppats att alla perioder och matcher skulle sett ut. Fint bollspel, passningar som sitter precis där de ska och sen pang in i mål.... Många, vackra och härliga mål fick vi se! En period där FCH helt klart körde över motståndet, siffrorna talar för sig själva. 6 mål in 0 i retur :D

I period tre hade kämpaglöden tunnats ut lite och man spelade mer försiktigt. Ju mer föriktiga FCH blev ju mer bjöd man in Balrog till spel. Något som Balrog helt klart utnyttjade. Det överlägsna greppet sedan period två med hela 9-3 var nu snabbt på väg att krympa.
FCH fick jobbar stenhårt i försvar för att inte Balrog helt skulle ta över matchen.

Återigen, FCH gör en helt OKI indelningsperiod en fantastisk andra men en ganska bedrövlig tredje.. Upp med humöret och fram med hakan! Nii orkar hålla hela vägen, jag vet att ni kan. Ni måste också bara tro på det själva!
Marcus Gullstrand gjorde en fantastisk match, med fyra mål kan man inte säga någonting annat. Dock fick han slita för sina fyra mål. Efter tre rejäla närkamper där han både for över sargen, fick en ordentlig lårkaka plus en ordentlig nock mitt i ansiktet, därefter tackade han för sig och lämnade planen.
Tråkigt att hans bästa match på länge skulle behöva sluta så, men det är bara till att upp och hoppa igen. Hoppas på att såren har läkts tills nästa match då han återigen kan visa upp varför just han och sitt FCH platsar i Svenska Super Ligan.
Matchen mot Balrog slutade till sist 10-7.

Sköna helg, välkommen!

Oj oj oj, vilken helg jag har framför mig! Vågar knappt tänka på allt roligt som ska ske, tiden brukar ju gå så förbannat fort när man gör det.

I alla fall, ikväll tar FCH sig ann Balrog på Idrottens hus. (Matchen börjar snart så jag får nog snart se till att hoppa in i duschen, he he)

Ikväll efter matchen hoppas jag på en drink på Helsing eller ett glas vin någon annan stans.
Imorgon lördag har jag först en volleybollmatch jag ska se mitt på dan, sen har jag lite andra planer...
På kvällen kommer det hit lite tjejer på vinkväll och mys.

Söndag, humm.. inte ska jag vara bakfull iaf.. Kanske ska jag gå och se när HIF tar sig ann Åtvidaberg på Olympia, dock har jag ingen att gå med så är det nån som vill haka på så hör av er, *blink, blink*

Full rulle hela helgen! Det gillar vi!!!
♥♥♥

Märkliga människor

Idag hände någonting utöver det vanliga...

Visst är världen full av udda och annorlunda människor och då pratar jag inte om de som har ett fysiskt eller psykiskt handikapp utan "vanliga" människor som bara beter sig konstigt. Detta är ju självklart individuellt, en människa som jag tycker är konstig är just det eftersom den inte passar in i min mall för hur man ska vara eller bete sig. 

I morse när jag kom hem från jobb var jag jätte hungrig så jag gjorde som så många gånger förr, tog Tindra i snöret, pengarna i handen och traskade bort till närmaste konditori för att inhandla mig lite bullar. När jag hade valt vad jag ville ha lade jag pengarna på disken och skulle precis ta emot min påse med bullar. Då, just då sträcker sig mannen bakom disken fram och stryker mig på kinden! VA FAN!! Vad hände?!? Snacka om paff jag blev. 
Lite snabbt och lätt tog jag mina bullar och gick med bestämda steg ut ur affären. 

Är det ok att göra så? Inte i min värld i alla fall. Synd bara att när jag blir överrumplad så slutar min hjärna att fungera. Så här i efterhand hade jag mer än gärna velat säga till mannen att det inte är ok att göra så.. men just i den stunden kunde jag inte få fram ett ord...

Tycker ni det är ok att stryka en vilt främmande människa över kinden och önska en bra dag?


Vad skulle de sagt på Gunnars Konditori (där jag jobbade innan) om jag skulle gjort så till våra kunder... Hujeda mig.


Härligt

Både igår och idag började jag min dag (vid 16-tiden) men en långrunda i Pålsjöskog. Igår blev det en promenad på lite över 1 timme och idag på 1,5. Tindra ligger nu helt utslagen i soffan och är helt slut. Mitt lilla liv!

Hösten kan vara den bästa årstiden att traska runder i skogen. Luften är så härligt frisk, det är lagom temperatur och färgerna på träden är oslagbara. Ibland är det bra skönt att leva!!!

Falcons-Fagerhult

FJÄRDE RAKA!!!

Äntligen fick jag köra ner till LA igår för att titta när Falcons skulle ta sig ann Fagerhult på hemmaplan. Efter tre raka segrar sedan innan var jag en smula nervös att Falcons inte skulle palla trycket i denna match. 

Min nervositet varade dock inte länge. Falcons visade snabbt vem som var mästarna på plan genom att trycka dit 1-0 målet knappt 3 minuter in i matchen. Det var Andreas Lindström som fint spelade fram bollen till Niklas Lidholm som kunde avsluta snyggt.

Fagehult var dock inte beredda på att "ge" bort segern redan. Så när Falcons hade dragit på sig en utvisning för "Otillåtet slag"genom Joakim Larsen såg Fagerhult sin chans att reducera, vilket de också gjorde.
Falcons var snart på fötterna igen och snart satt 2-1 målet snyggt i kassen, gjort utav samma par som vid 1-0 målet. Fagerhult hakade på och snart stod det 2-2. Falcons tappar och 2-3 var snart ett faktum strax innan ljudsignalen till första perioden var slut.

Period två börjar bra, 3-3 görs i power play. Därefter avlöser mål och utvisningar varandra.
En het och vild period som som ändå slutar med fördel till Landskorna nämligen med 5-3.

Period tre gör Falcons ett ryck, 6-3, 7-3, 8-3... målen bara forsar in i Fagerhults kasse. Conny Camper bestämmer sig vid denna ledningen att "lufta laget" och sätter därmed in en helt "ny" femma med unga spelare. Dock tar det inte lång tid för ens en av killarna lyckas dra på sig en utvisning med tillhörande straff.
Straffen sätter Fagerhult och helt plötsligt är det match igen.

Fagerhult gör ett tappert försök till att jaga och komma igen men utan några större chanser eller med något större hot. Falcons avslutar matchen med bravur och när slutsignalen ljuder sitter jag nöjd på läktaren med ett brett leende på läpparna och kan konstatera att 11-7 räcker långt för FJÄRDE RAKA segern denna säsongen!

Emma 25!!!

För 25 år sedan den 24 september 1985 föddes en liten bebis på BB i Helsingborg omkring 08.40 på morgonen (om jag inte minns helt fel) Denna lilla tös fick namnet Emma Christina Linnea Blixt.

Det har nu gått över 25 år sedan den lilla tösen mötte världen för första gången och idag står hon på egna ben och blickar tillbaka på sitt liv.
Med och motgångar, skratt och gråt, glädje och sorg, ja allt vad livet hör till har jag fått uppleva. Vilket jag är otroligt tacksam för. Så att fylla 25 år är något helt extra. Tänk att man redan har levt mer än 1/4 av sitt liv... skrämmande att tänka så men det är ju faktiskt sant. Vad passar inte bättre då än att fira! Självklart ska man fira när man fyller år, alla gör vi på olika sätt... jag gör på Emmas sätt.

Lördagen den 2 oktober hade jag hyrt en lokal här i Helsingborg, Brunnsberga föreningslokal uppe på Gustavslund. I flera månader hade jag planerat för festen och dagarna innan hade min familj hjälpt mig med förberedelserna.
Lördagen började med en massa förberedelser. Mamma, pappa och Malin stod i köket och hjälpe mig att få att färdigt allt innan alla gästerna började trilla in. Men ändå hann vi inte med allt.. paniken lös ur mina ögon och den enorma stressen infann sig...
Jag gjorde så gott jag kunde.. inte är det helt lätt att mätta 50 gästers munnar och magar. Men jag gjorde ett tappert försök i alla fall. Här nedan får ni se ett urval av de bilder som blev tagna under kvällen... Enjoy!

Vi börjar medlite bilder från dukningen...
Och fortsätter sedan med maten... Som var potatisgratäng, kalkskurna kycklingfiléer, kycklingvingar samt sallad och en kall chili sås.
Vidare för att se lite masker,... Ögonmask var tema för kvällen och alla kom i olika kreationer.
Vidare sen till tårtan som min fina syster hade gjort. Inte nog med att den var super vacker så var den super god!!
Efter tårtan fick jag öppna presenter, en massa fint fick jag.. och inte en enda sak två gånger. Bra jobbat vänner!!
Efter tårtan och kaffet röjde vi undan borden för att bjuda upp till dans. Tyvärr var det inte många som stannade tills dess men vi som var kvar gjorde allt för att fylla dansgolvet =)
Så här i efterhand kommer jag knappt ihåg festen... och inte var det för att jag drack för mycket sprit utan mer för att jag var så stressad och ville att allt skulle bli perfekt. I jakten på det perfekta glömde jag bort att njuta.. Jätte synd! Jag sprang nämligen mest runt och såg till så att det fanns mat och dricka till alla. Jag hann knappt sätta mig ner och prata med mina vänner... Inte heller tog jag tillräckligt med bilder... Jag måste erkänna att jag är besviken på mig själv... finns så mycket som jag hade velat göra annorlunda och nu har jag en klump i magen. Allt är över och samma tillfälle kommer aldrig att komma åter igen..
Ja ja, det är väl bara att bita i det sura äpplet. Jag hoppas dock att alla som var på festen inte kände som jag. Jag hoppas att alla hade det bra och var nöjda.
En liten bild på Elisabeth och mig får dock avsluta detta (mega) inlägg, hon får alltid mig att le och skratta så vad passar då inte bättre än att sätta in en bild på henne när jag nästintill håller på att få en ångestattack.
♥♥♥

Jag lovar!

På heder och samvete lovar jag här och nu att det ska komma ett inlägg imorgon (idag) Tänkte lägga upp en massa bilder sedan min 25 års fest :D

Vet att jag har varit sämst på att blogga, men nu blir det ändrinig på det!!
Nu.. tillbaka till jobb... =(


Första mötet

Idag drog jag stövlarna på fötterna och virade halsduken runt halsen för att sedan bege mig bort till BB för att äntligen få möta familjens nya lilla liv.

När jag kom låg hon och sov sött i sängen med en kudde bakom ryggen och händerna uppdragna mot ansiktet, tårarna började bränna bakom ögonlocken och jag fick kämpa för att hålla emot dem. Detta lilla liv var nog det vackraste jag någonsin har sett. Hennes lilla mun var bedårande, likaså hennes små men skrynkliga händer och fötter ;)
Det tog inte lång tid för ens hon vaknade, hennes ögon mötte mina. Små kisande ögon glittrande som guld såg rakt in i mina och mitt hjärta det smälte.
*Stolt faster*

Baby Boooom!

Inom loppet av bara några dagar har det ploppat ut tre härliga bebisar i min omkrets.

Först ut var min lagkamrat Sara som fick en lite pojke i Tisdags. Därefter kom min lilla brorsdotter till världen igår Lördag. Och sist ut var min arbetskamrats lilla pojke Oscar att möta världen idag Söndag. Vad är det om inte en Baby booom!?! He he. Här är de alla i tur och ordning:

Såååå fina små liv! Alla goda ting är tre ♥♥♥

 

 


Phuw...

Som bekant körde jag nästan 50 mil upp till Sköldinge i fredags för att hälsa på Elisabeth. Jag har haft en helt underbar helg i lugnets tecken. Fredagen som ni vet satt vi mest framför tv:n för att kolla idol och en film. Lördagen började dock på ett helt annorlunda sätt ;) 

Fram med träningskläderna, upp med håret i en hästsvans och på med löpskorna... För här skulle det joggas. 2,5 km ute i Sköldinges vildmark joggade vi.. och jag höll på att dö! Jag stannade inte en endaste gång men tempot var inte heller högt. Har insett att löp-träning helt klart ska stå med på min "Att göra-lista" varje vecka. Jag menar 2,5 km... Det ska inte vara några problem för en aktiv 25 åring, det ska det inte! Ska bli helt klart bli ändring på det.

Lite duktiga kände vi oss dock allt efter löp-rundan, som belöning åkte vi inte till Katrineholm för en shopping-tur.

Lördagen var dock inte slut där, för när vi kom tillbaka hem övertalade Elisabeth mig att göra ett hälsotest. Ett hälsotest som innefattade skelettmätning, längd och vikt koll, frågor om min livsstil samt ett cykel test.
Innan Elisabeth hade sammanställt resultatet från alla delmoment anade jag min dom. Dåliga kostvanor och för mycket stress, va?!? Det menar du inte :S
Kanske dax att börja ta hand om sig själv lite också... inte bara ställa upp och vara snäll mot alla andra. Nån stans måste jag nog börja tänka på mig... egoistiskt... nä... Jag vill kalla det "viljan till att leva"

Söndag och hemfärd. Tyvärr är nackdelen med att köra 50 mil upp i vårt avlånga land att man måste köra 50 mil tillbaka. Så idag har jag inte gjort mycket annat än att suttit i en bil. Väl framme i Hbg var både jag och Tindra trötta, så just nu ligger vi i vars en del av soffan och bara päser... Oh, vad det är skönt att bara ta det lugnt!




Äntligen!!!

Äntligen har hon kommit!
04.37 i morse beslöt sig världens finaste lilla tjej att komma till världen. Med nästan två veckors "försening" hade hon hunnit växa till sig ordenligt. Hela 53 cm lång och 4135g hade hon hunnit bli.

Jag är härmed både Moster och Faster och strålar av lycka!!
Jag säger Grattis till Daniel och Madde, nu väntar livet framför er!

Jag kan knappt vänta tills jag får träffa det lilla livet. Just nu sitter jag ju fast i "Norrland" och har därmed ingen chans att se henne i verkligheten. Men den som väntar på nått gott...

Faster hälsar DIG välkommen till världen!





Sköldinge, en håla för sig.

Jusst nu befinner jag mig ca 45 mil norr om Helsingborg... Allt norr om Skåne är Norrland, så även här ;)
Igår påbörjade jag resan upp till Sköldinge för att hälsa på min finaste vän Elisabeth.
Bilresan upp gick bra, med en ljudbok som strömmade ur högtalarna kändes de 5 timmarna i bil inte lika långa. Dock fick jag ta en välbehövlig paus (som så många gånger förr) på Gyllene uttern strax efter Jönköping. Här började nämligen ögonen gå i kors.

När jag väl kom upp var klockan nätan 21, snabbt och lätt körde vi iväg till affären för att inhandla lite frukost och tacos till middagen ikväll. Sen snabbt hem igen för att kolla färdigt på idol och dess tröstning.

När kvällen blev natt satte vi igång en film, kröp upp i sängen. Det tog inte många minuter för ens Bettan hade gått in i drömmarnas värld, jag där i mot satt lyckades hålla mig vaken hela filmen igenom.
En hyfsat rolig film faktiskt, Date Night hette den.




En stor besvikelse...

.Äntligen skulle jag få stilla mitt innebandybehov, efter ett långt serieuppehåll och ett par missade matcher skulle jag skulle nämligen för fösta gången sitta på läktaren och heja fram ett FC Helsingborg till seger...

Matchen började bra, Linus Nordgren visade klass genom att trycka bollen i Faluns kasse efter knappt 2 min in i matchen. Dock kom kontringen från ett hett motståndarlag bara strax där efter. 
FCH såg ut att koppla greppet när Magnus Anderberg efter lite om och men lyckades peta in ännu ett mål för FCH:s räkning. Men inte heller denna gång tog det lång tid för ens Falun var där igen och reducerade och greppet försvann.  
Dessutom lyckades Falun skjuta in ett tredje mål precis när ljudsignalen för periodens slut ljöd. 

Besvikna FCH grabbar gick med hängande huvuden ut i omklädningsrummet för lite vila och taktik snack efter att protesterna till målet avslagits och målet godkänts.

Andra perioden var inget som i första. Utvisning efter utvisning delades ut, dåligt spel, högt tryck från Falun och ett FCH som fick rygga tillbaka. Ingenting vettigt skapades. Det var mycket bollrullning som gav ett par ljumna skott på mål, några av dem lyckades rulla in bakom målvakterna och innan andra perioden var slut hade Falun nu kopplat greppet med 3-5.

I tredje och sista period bad jag att någonting mirakulöst skulle hända med FCH, en nytändning hade inte suttit fel.

Falun gick dock ut starkt och FCH fick gång på gång backa tillbaka långt ner på sin egna planhalva, FCH:s backar fick jobba järnet, de gjorde det bra men man såg att de hade det tufft.

Eftersom Falun pressade så långt ner hade FCH också en mycket lång väg upp till mål. Inte nog med att när de väl fick bollen med sig möttes de dessutom av en mur med Falun spelare som stod enade och tog alla skott på mål.

Här tyckte jag att FCH spelade  bedrövligt rent ut sagt. Ett par power play hade de lyckats få med sig var av ett var 5 mot 3.. men ingenting skapades! Inte ett enda mål i power play lyckades de göra.

Tredje perioden var någonting av det värsta jag har sett... FCH fick inte rätt på sitt fina spel och kom aldrig förbi Faluns fina försvar. Matchen slutade till sist 3-7.

En rent ut sagt bedrövlig match, hårda ord. Men man ska heller inte heller får ros när man gett ris.

Jag väntar spänt på nästa match, jag önskar FCH lycka till redan på måndag när de åker upp för att möta Mullsjö på bortaplan. En match som dessutom är tv sänd :D

Då hoppas jag verkligen att de har fått rätt på sitt spel och kan visa upp det. För jag vet att FCH har potential och när väl bollen rullar i deras riktning går det både snabbt, smidigt och stilfult till.

 


En sorgsen dag...

Fick ett samtal från Mikael innan, han berättade att sångaren i Gotthard, Steve Lee hade omkommit i en MC olycka borta i USA igår.

Jag är helt chockad... kan inte förstå att han är borta. Inte var det han själv som orsakade olyckan i heller. Det var nämligen en slirande lastbil som körde in i ett gäng stillastående motorcyklar varav en slungades emot Steve och tog livet ifrån honom...

Aldrig kommer man gå på en Gotthard konsert igen.. även om det skulle resa sig upp från tragedin och värva en ny sångare så skulle det aldrig bli sig likt... Steve hade en helt underbar och annorlunda röst, en röst som nu är ett minne blott...

♥ Kommer aldrig att glömma konserten i Malmö då jag fick chansen att träffa dig ♥

Kanelbullens dag

Vad passar inte bättre än att ta en fin fin vän under armen, hundarna i kopplen, vira halstuken runt halsen för att sedan promenera ner till stan. Sätta sig på en utaservering tills dagen blir kväll och mörkret börja falla, dricka en varmande chai-latte, prata skit samtidigt som man mumsar på en ljummen kanelsnäcka...? Är inte DETTA livet så säg!!

Ser ut som om Mysan får ett dåligt beseked i telefonen, hennes min säger det... Men jag vet att det inte var så ;) Tur att bilder ibland kan ljuga, he he.


Premiär!!!

Så, nu tänkte jag börja återberätta vad som har hänt i mitt liv den senaste veckan...

Veckan som har gått har varit mycket händelserik, tror inte mina fötter har lättat från golvet förutom de få timmarna jag har legat i sängen och sovit. Jag har med andra ord varit i rörelse så gott som hela tiden.

Träningen i tisdags, onsdags och torsdags fick jag helt och hållet hoppa för att ens få ihop mitt pressade schema.
Förberedelserna inför min 25 års fest har varit många... Jag har kört hit och dit, hämtat tårtställning, shoppat på systemet, fixat nya skor, klippt löv till som servetthållare, fixat och donat med min ögonmask... ja listan kan göras lång.

Jag ska absolut skriva ett inlägg om festen, ska bara få tag i lite bilder först... Skittråkigt att skiva inlägg utan bilder, det vet ni ju att jag tycker. Det är liksom knappt lönt ;)

Men jag kan ju berätta att första delen av veckan satt jag insjunken i datorn. En intervju till Falcons nya tidning skulle skrivas av mig. Shit vilken ångest och skrivkramp jag hade. Knappt ett enda ord eller stavelse ville föras över från hjärnan, ner till fingrarna och ut på tangentbordet... Fick små panikattacker hela tiden. Här på bloggen flödar orden som rinnande vatten men här känner jag heller inte samma press. Här är det mina närmsta vänner och familj som läser vad jag skriver. Det kan hända att en och annan okänd människa trillar in men det kan jag ta. Men när jag vet att en massa okända personer från hela Landskrona OCH Helsingborg kan läsa det jag skriver, då infinner sig skrivkrampen som ett brev på posten.

I tisdags satt jag och pressade mig själv så mycket att jag mådde illa... Ni undrar säkert varför jag då utsätter mig för detta... Ja det kan man ju undra?!?
Men jag är en person som alltid har älskat att pressa mig själv och anta nya utmaningar. I ena änden kan jag må jätte dåligt över någonting men i andra så vet jag att belöningen är enorm. Dessutom berättade en fin vän till min för ett par år sedan att "Man ska inte dö nyfiken" Det är som taget ur mitt hjärta och det ligger HELT i linje med hur jag lever mitt liv.

Men nu när jag står här med tidningen i handen kom belöningen. Jag kan pusta ut och bara njuta...

Såååå!

Så, nu är jag äntligen på plats igen...! Bloggen har blivit lidande eftersom jag har haft så in i tusan mycket att göra. Men nu ser det ut att lugna ner sig lite, och tänka sig... jag lever fortfarande. Trodde faktiskt där ett tag att jag skulle kola vippen i en hjärtinfarkt.

Självklart ska jg berätta allt (eller ja, nästan allt) för er. Men vi börjar med att lyssna på Brittans 
"Stronger then yesterday" För det känns som om den passar alldeles ypperligt till mig och till idag!


RSS 2.0